|  Start  |  Kenneln  |  Planerad valpkull |  Valpkullar  |  Statistik valpkullar  |  Mina hundar  |  Aktivitetskalender  |  Länkar  |

Crufts 2007-03-08

 Undrens tid är inte över... 

• Hade någon sagt till mig då jag köpte Boogie att jag skulle komma att åka till England och ställa ut honom, hade jag bara skakat på huvudet och skrattat åt personen. I december 2005 vann han titeln NORDJV-05 i Helsingfors, inte ens då hade jag en tanke på att vi skulle till Crufts. När Chayton och Betty tog storslam i Stockholm, december -06, kom tankarna, om vi ändå skulle... Efter ett samtal till Agneta blev saken bestämt. Den 13 december faxade jag Boogies ATC-anmälan till England. Då vi var inne i sista veckan av att skicka anmälan till Crufts hade hans ATC-nummer inte kommit ännu. Efter några samtal till England, en ny ansökan via mail och äntligen kom det efterlängtade beskedet att allt var i sin ordning och jag kunde anmäla honom t.o.m. några dagar innan anmälningstiden gick ut.

• Dagen innan resan besökte vi veterinär, Boogie blev avmaskad och fick fästingbehandling enligt gängse regler. 10-tiden på tisdag morgon bar det av mot Vellinge. Flytta över väskorna, rasta Boogie och en titt på valparna hanns med innan färden fortsatte mot Frankrike och färjan mellan Dunkerque och Dover. Efter diverse problem, bl.a. en färja som var ur funktion, blev det nästan 4 timmars väntan innan vi kom ombord. När vi kom fram till vårt hotell, ett litet trevligt ställe i typiskt engelskmiljö, ca. 20 min bilfärd från utställningshallarna, var klockan lite över 2. M.a.o. hade vi varit på resande fot i ca 1 dygn, att man kände sig rätt sliten var inte underligt.

• Efter incheckning åkte vi och kollade resrutten till utställningsplatsen, gick runt i Birmingham och handlade lite gott. Under tiden vi bekantade oss med omgivningen hade Anette, som flög till Birmingham, installerat sig på hotellet. Några öl eller cider i hotellets bar, en god middag och sen var det dags för efterlängtad nattvila.

• Torsdagen, dagen D, började med en engelsk frukost på hotellet, rastning av hundarna och sen bar det av till utställningen. Vi hade väntat oss rejäla köer, men resan dit gick bra och plats att parkera fanns det gott om. Från parkeringen gick det bussar till utställningshallarna, så det blev inte långa sträckor man behövde kånka på packningar. Vi installerade oss på anvisade bänkplatser för hundarna och burarna togs fram. Det kändes lite ovant med sådant arrangemang, men iden var verkligen bra - nu fanns det gott om plats för åskådarna runt ringen. I och med att det var en ras, Breton, före oss i ringen hade vi lite tid att titta runt innan det var Tollarnas tur. Det blev även en del prat med publik som gick förbi och förståss med danskarna och Holländarna som hade tagit sig över till Crufts.

• Jag som är värdelös på att fylla i resultatlistorna hemma i Sverige gav mig inte ens på ett försök att göra det där utan nöjde mig med att bara titta på hundarna. Det som förvånade mig mest var kvalitén på Tollarna, där fanns allt från rejält övertecknade hundar till övertrimmade svansar och otrimmade öron. Inte precis det jag hade väntat av mig av en utställning som är så omtalad.

• Boogie och Chayton var först ut  - Chayton placerade sig som 7:e hund i klassen - Boogie var inte i domarens smak. Betty placerade sig som  2:a i sin klass. Vann gjorde, Narod The Impossible Dream, hanen som gjort det flera år i rad, snyggaste Tollaren på utställningen? Njaa ... det kan man diskutera.

• Som en trevlig avslutning på dagen tog vi en tur till närmaste byn, lite öl och cider samt god mat i en typisk engelsk pub.

• På fredagen startade hemfärden 8.30. I Dover hann vi med ett besök till dom omtalade klipporna innan det var dags att ta färjan över till Frankrike. 6.30 var vi i Vellinge och efter den obligatoriska titten på valparna var det dags att flytta över väskorna och Boogie i min bil och fortsätta dom sista 15 milen till Sölvesborg.

• Visst var det en minnesvärd upplevelse och jätte trevlig ressällskap, men för min del räcker det med ett besök till Crufts.

Dessa foton är tagna av Tina eller Agneta

Dovers vita klippor i bakgrunden

Två glada Cruftsresenärer

Dom två översta fönster tillhör rummet där Anette, Patrik och jag bodde 

Agneta, Tina och hundarna bodde i bottenvåningen, längst till höger

Så här långt hade våren hunnit i England

RETRIEVER (NOVA SCOTIA DUCK TOLLING)

|  Start  |  Kenneln  |  Planerad valpkull |  Valpkullar  |  Statistik valpkullar  |  Mina hundar  |  Aktivitetskalender  |  Länkar  |