|
Rasbeskrivning &
-standard
Rasbeskrivning
Envis, intelligent, arbetsglad, lättlärd,
rolig, krävande, pigg, glad, viljestark, slug, intensiv, lurig och reserverad.
Ja, detta är bara några av de beskrivningar som man hör om "tollaren",
den minsta av våra retriever raser. Nova Scotia Duck Tolling Retriever är en förhållandevis
ny ras i Sverige. Den första kom hit 1984, men i hemlandet Kanada går
historien så långt tillbaka som till mitten av 1600-talet.
Tollaren är liksom alla andra retrievers en jakthund, framavlad att apportera döda
och skadade fåglar. Men tollaren skiljer sig från övriga retrievers i och med
att den även är avsedd att användas i ytterligare ett moment. Den lockar fåglarna
inom skotthåll och det är detta som kallas tolling. Enkelt beskrivet går det
till på följande sätt: jägaren bygger sig ett gömsle en bit från vattnet.
När en flock fåglar slår sig ner långt ute i vattnet, väntar han en stund
innan han låter hunden visa sig. När han är säker på att fåglarna funnit
sig tillrätta och slappnar av, slänger han iväg en pinne eller en boll från
sitt gömställe och låter hunden apportera den. Ibland behövs endast ett fåtal,
andra gånger många kast och apporteringar för att väcka fåglarnas intresse.
När fåglarna väl har upptäckt hunden, börjar de vanligtvis att simma in mot
land. Hunden kallas nu in till gömstället och kommenderas att stanna kvar. När
fåglarna sedan skjuts i uppflog, skickas hunden ut för att apportera dött och
skadat vilt.
Tollarna är dock oerhört mångsidiga och har visat sig fungera mycket bra även
i andra jaktsammanhang, framförallt som eftersöktshundar, men även i stötjakt.
På lydnads- och brukstävlingar har tollarna också lyckats mycket bra och på
senare år har antalet hundar ökat kraftigt i denna typ av hundsports
arrangemang. Agility och flyball är andra grenar som tollaren enligt många är
som "klippt och skuren" för.
Utseende
Tollaren är mindre än övriga retrievers. Tikarna mäter 45-48 cm och hanarna
48-51 cm. Den väger vanligen mellan 17 - 23 kg. Huvudet är lätt kilformat med
medelstora, trekantiga och högt ansatta öron. Nosen är oftast köttfärgad,
men svart nos förekommer också. Valparna föds vanligen med blå ögon, som
sedan övergår till att bli antingen ljusa (bärnstensfärgade) eller bruna vid
vuxen ålder. Pälsen är tjock med raka eller vågiga täckhår och tät
underull, ljusare på magen, byxor och undersida av svansen. Svansen är mycket
yvig och bärs i rörelse ovan rygglinjen. Tollaren är röd till färgen och
vita tecken är önskvärda i ansikte (bläs), bröst, tassar och svanstipp, men
det förekommer hundar som helt saknar vita tecken. Överteckning, d v s för
stora vita fält eller vita tecken på t ex rygg, nacke eller för högt upp på
benen, är diskvalificerande fel. Beige-grå, bruna eller hundar med svarta
inslag i pälsen är felfärgade. Dessa hundar får inte delta i utställningar.
Beteende
En tollare ska vara kompakt och kraftfull, utan att förlora sin smidighet och
snabbhet. I arbete har den ett snabbt, rusande sätt och är en stark och
skicklig simmare - en outtröttlig apportör, som inte tvekar när den uppmanas
till arbete. Tollaren är, som sagt, en mycket självständig, intelligent och
ofta envis hund som kräver mycket av sin förare. Den som inte känner till
Tollarens karaktär och temperament kan bli förbryllad och till och med avskräckt
i sina försök att träna en av dessa hundar. "Behandla en Tollare som en
Labrador eller Chesapeake och du står där med en åsna" lär James B
Spencer, en internationellt känd expert på retrievers, en gång ha sagt.
Tollaren är alltså ingen "latmanshund". Den som inte är beredd att
ägna mycket tid åt sin hund, inte bara genom promenader, utan även i form av
mental stimulans, bör se sig om efter en annan ras. Om du däremot är
intresserad av att arbeta med din Tollare och lägga ned stora delar av din tid
åt hunden, kommer du att få en utomordentligt trevlig familjemedlem och kompis
som länge kommer att förgylla din och din familjs tillvaro.
Rasstandard
Hemland:
Kanada
Helhetsintryck
Tollaren är en medelstor kraftfull, muskulös, kompakt proportionerlig byggd
hund med medelkraftig till kraftig benstomme, ytterst smidig, vaken och
beslutsam. Många tollare har en aning sorgset uttryck, men aktiverad ändras
uttrycket till intensiv koncentration och upphetsning. Under arbete har hunden
ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och den
plymförsedda svansen i ständig rörelse.
Temperament
Tollaren är mycket intelligent, lättdresserad och har stor uthållighet. Den
är en stark och skicklig simmare och en naturlig och säker apportör såväl på
land som i vatten, redo för att arbete i samma ögonblick uppmaning till
apportering föreligger. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga
egenskaper för tollarens arbetsförmåga.
Huvud
Huvudet är skarpskuret och lätt kilformat. Den breda skallen är endast lätt
rundad utan framträdande nackknöl och kinderna är släta. Ett bra mått för
en medelstor hanhund är 14 cm mellan öronen, smalnande till ca 4 cm vid
nosryggen. Huvudets längd är ca 23 cm från nosspets till nackknöl men
huvudets storlek måste stå i proportion till kroppen. Måttligt markerad
pannavsats. Nospartiet smalnar i en skarp linje från pannavsatsen till
nosspetsen med en stark men inte framträdande underkäke. Underkäken bildar en
nästan rak linje från mungipan till käkbenets hörn, pannavsatsen mera
markerad vid käkbenet än vid nosryggen. Nospartiet är djupast vid
pannavsatsen och avsmalnar sedan mot nosspetsen. Håret på nospartiet skall
vara kort och fint. Uppifrån sett smalnar nospartiet från nosryggen till
spetsen. Närborrarna skall vara vida och färgen i harmoni med pälsfärgen
eller svart. Läpparna skall vara ganska strama och skall i profil forma en mjuk
kurva utan hängande läppar.
Ögon
Ögonen skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär samt vara bärnstensfärgade
eller bruna. Uttrycket skall vara vänligt, vaket och intelligent. Ögonlocksränderna
skall ha samma färg som läpparna.
Öron
Öronen skall vara trekantiga, medelstora, ansatta högt och väl bakåt på
skallen. Vid ansättningen är de mycket lätt uppstående, med bra behäng på
veckets baksida samt kort hår vid de rundade öronspetsarna.
Bett
Komplett saxbett. Käkarna skall vara
starka nog att bära en stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.
Hals
Halsen skall vara kraftigt, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet, medellång
och utan antydan till dröglapp.
Bål
Ryggen skall vara kort och rak med jämn överlinje och ländpartiet starkt och
muskulöst. Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågen. Revbenen skall
vara väl välvda, varken tunnformade eller flata. Buken skall vara måttligt
uppdragen.
Fram-
och bakben
Skulderpartiet skall vara muskulöst, väl tillbakalagt och väl åtliggande,
bildande av en bra manke som sluttande övergår till den korta ryggen.
Skulderblad och överarm är i stort sett lika långa. Armbågarna skall ligga tätt
intill kroppen, varken inåt- eller utåtvända och arbeta rent och jämnt.
Frambenen skall vara starka, raka och parallella med kraftig benstomme.
Handloven skall vara stark och lätt vinklad. Bakbenen skall vara muskulösa,
breda och ge ett stabilt intryck. Bak- och frambensvinklar skall vara i god
baland. Låren skall vara mycket muskulösa. Lår och underben skall vara av
ungefär samma längd med välvinklade knäleder och lågt ansatt has, varken inåt-
eller utåtvridna. Bakbenssporrar får inte finnas. Frambenssporrar får avlägsnas.
Tassar
De kraftigt simhudsförsedda tassarna är medelstora väl slutna och runda med väl
välvda tår och tjocka trampdynor.
Svans
Följer den naturliga, mycket lätta sluttningen vid korset, bred vid ansättningen
med yppig och tung plym. Sista svanskotan skall nå minst till hasen. Svansen
kan bäras under rygglinje utom då hunden är alert. Då bärs den högt över
ryggen men aldrig vidrörande kroppen.
Rörelse
Tollarens rörelser skall ge intryck av styrka förenad med spänst och
ledighet, som ger vägvinnande frambensrörelser och bakben med kraftfullt påskjut.
Tassarna får varken vara inåt- eller utåtvridna och benen ska röra sig i en
rak linje. När farten ökas övergår rörelsen i passgång och överlinjen förblir
jämn.
Hårrem
Tollaren användes för apportering i isiga vatten och måste ha en vattenavstötande,
dubbel päls, medellång och mjukt täckhår, mjukare tät underull. Pälsen får
vara lätt vågig på ryggen och är i övrigt rak. Vissa vinterpälsar får
bilda en lång lös lock vid strupen. Behänget är mjukt vid strupen, bakom örnen
och på lårens baksidor. Frambenen har måttligt behäng.
Färg
Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och
svansens undersida och vanligen minst ett av följande vita tecken - svansspets,
tassar (inte över handloven) bröst och bläs. En hund av i övrigt hög
kvalitet skall inte dömas ner om den saknar vita tecken. Pigmentet på
nosspegel, läppar och ögonlocksränder skall vara köttfärgat och i överensstämmelse
med pälsfärgen eller svart
Mankhöjd
Mankhöjd för hanhund över 18 mån 49-51 cm
Mankhöjd för tik över 18 mån 45-48 cm
+/- 3 cm är tillåtet
Vikt
Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. Riktlinjer: 20-23
kg för vuxen hane och 17-20 för vuxen tik.
Fel
Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd.
Överbett.
Brant pannavsats.
Svans som är för kort, krokig eller ringlad så att den vidrör ryggen.
Avsaknad av massa hos vuxen hund.
Konkav eller konvex nosparti.
Stora, runda ögon.
Felfärgat pigment på nosspegel, ögonlocksränder och ögon av annan färg än
i standarden angivna.
Ljus skär nosspegel.
Svaga eller tunna trampdynor, vek handlov.
Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti.
Diskvalificerande
fel
Vitt på skuldror, runt öronen, på halsens baksida, tvärs över rygg/eller
flanker.
Avsaknad av simhud.
Underbett eller snett bett.
Hos vuxna hundar, varje grad av skygghet.
Flerfärgad nosspegel.
Markerat överbett.
Varje annan färg än nyanserna i rött eller orange.
|
